De avgörande slagen II: från högmedeltid till Leuthen 1757
avatar

jfc-fuller_de-avgorande-slagen-2Att militära drabbningar på ett omvälvande sätt kunde – och kan – förändra världen råder det väl knappast några tvivel om. Militära befälhavare och fältherrar har i alla tider studerat historiens motsvarigheter och deras strategi och taktik på slagfältet. J.F.C. Fuller författade i början av förra seklet en sammanställning över de fältslag som hade haft störst inverkan inte bara på sin samtid utan även på den riktning som samhället sedan tog. I denna del två av nämnda sammanställning får vi ta del av krigföringen från 1300-talet fram till Leuthen 1757.

De avgörande slagen II: från högmedeltid till Leuthen 1757 domineras åtminstone inledningsvis av konflikten mellan Storbritannien och Frankrike och tar sin inledning i upprinnelsen till hundraårskriget och slagen vid Sluys och Crécy under 1340-talet. Storbritannien gick stärkta ur slagen och hade därmed skaffat sig ett anseende som en ordentlig militär stormakt. Knappt hundra år senare går medeltiden mot sitt slut, men konflikten mellan Storbritannien och Frankrike kvarstår. Storbritannien står stadigt på fransk mark, men i och med hävningen av belägringen av Orléans 1429, ledd av ingen mindre än den i efterhand kanoniserade Jeanne D’Arc, kunde fransmännen vända krigslyckan till sin fördel.

Fuller går sedan vidare med det osmanska rikets uppgång och belägringen av Konstantinopel 1453 samt återerövringen av den iberiska halvön och Spaniens enande, främst genom belägringen av Málaga 1487 och erövringen av Granada, morernas sista utpost i området, 1492. Därmed kunde Spanien växa som nation och sjömakt, vilket naturligtvis skapade en konflikt med Storbritannien, som Fuller elegant redogör för. Som svensk läsare är det dessutom extra spännande att läsa om vår egen Gustav II Adolf och slagen vid Breitenfeld och Lützen under 1630-talets trettioåriga krig. Precis som vanligt har Fuller full koll på storleken på trupperna, deras uppställningar på slagfältet, deras förflyttningar under de kritiska ögonblicken och dessutom ger han en skarp inblick i huvudpersonernas tankevärd vid de aktuella händelserna. Det blir med andra ord många siffror, termer och namn att hålla reda på och för den med krigshistoriskt intresse är Fullers känsla för detaljer en ren njutning även om de med mera allmänt historiskt intresse kan finna det tröttande och rent av förvirrande vid tillfällen. Men man skall för den sakens skull absolut inte förkasta De avgörande slagen II: från högmedeltid till Luthen 1757 bara för det, för även om man inte har intresse av att läsa om truppstorlekar och formationer så föregås kapitlen av krönikor där Fuller på ett mycket bra sätt placerar in slagen och händelserna i sitt sammanhang. Han ger bakgrundshistorier till det som sedan avhandlas och just dessa krönikor är en lika stor guldgruva för den allmänt intresserade som redogörelserna av slagen är för de med krigshistoriskt intresse.

Fuller har bra flyt i sitt språk och trots alla detaljerna blir det aldrig tråkigt. Boken är, precis som den föregående volymen, mycket bra skriven och passar egentligen alla med historiskt intresse på grund av sitt upplägg och utförande. Vi får dessutom komma historiska personer närmare och ta del av krigskonstens utveckling. De avgörande slagen II är en mycket bra fortsättning på De avgörande slagen I – och det bästa av allt; de kan läsas helt fristående, oberoende av varandra.

This entry was posted in Europeisk historia, Medeltid, Militärshistoria, Tidigmodern tid. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>