Arkeologiska upptäckter i Sverige
avatar

anna-lihammar_arkeologiska-upptackter-i-sverigeVem har inte hört talas om Birka? Eller Bockstensmannen? Eller Bäckaskogskvinnan, för den delen? De är tre av de mest kända arkeologiska fynden som gjorts i Sverige, men så mycket längre än så sträcker sig inte allmänhetens kunskaper om vare sig arkeologin eller de fynd som görs tack vare den. Inte många utanför den akademiska världen känner t.ex. till dödshuset i Turinge, Alvastra pålbyggnad eller Eketorp. Men här finns dom alla listade, kända som okända arkeologiska upptäcker i Sverige, tillsammans med en rad andra fynd som tillsammans bildar en fascinerande bild av gångna tider.

Och visst är fynden ovan intressanta att läsa om, men arkeologi handlar inte bara om forntid eller vikingatid. Inte ens bara om medeltid. I Arkeologiska upptäckter i Sverige berättar Anna Lihammer på ett mycket lättsamt och bra sätt även om modernare fynd, som regalskeppet Vasa, silvergruvorna under stormaktstiden och Bäckebobomben från andra världskriget. Boken fungerar därför lite som en lektion i arkeologi, för Lihammer berättar inte bara om de häpnadsväckande fynd som gjorts i Sverige utan också allmänt om arkeologin som vetenskap. Boken blir på det hela taget en intressant resa i vårt egna förflutna samtidigt som den är lärorik.

Arkeologiska upptäckter i Sverige är en slags svensk version av Paul G. Bahn, Joyce Tyldesley och Douglas Palmers Arkeologins största upptäckter (2006) och då den belyser sådant som många av oss dessvärre vet väldigt lite om så är det ett tacksamt verk. Boken är lätt att läsa tack vare sina indelningar, Lihammer har ett bra och kunnigt språk och boken är rikt illustrerad med många vackra och stora färgbilder, många hämtade från Historiska Museet som Lihammer samarbetade med under arbetet med boken. Vill man förkovra sig i vår egen historia, lära sig mer om de otroliga fynd som gjorts eller veta mer om sådant som man redan kände till på ytan så är det här en perfekt bok att ha. Det bästa är dessutom att den är så lätt att ta till sig att vem som helst skulle kunna plocka upp den och läsa den, även de som egentligen inte är så historiskt intresserade. Men det känns också som att det var lite Lihammers poäng.

This entry was posted in Arkeologi, Svensk historia. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>